2023. En tillbakablick på ett omtumlande år

 Blickar tillbaka på ett omtumlande år, såväl privat som inom politiken. Omtumlande och på många sätt intressant. 

Att ställa om från att styra till att vara i opposition har inte varit enkelt. 

Att vara i opposition handlar lite förenklat om två saker. Dels har man som uppgift att granska och kritisera majoritetens politik. Det gör man bäst genom att spegla den mot sin egen politik. Den andra uppgiften är att presentera ett alternativ till den förda politiken, en politik som väljarna kan uppfatta som bättre och mer trovärdig. Att hitta sig själv och den socialdemokratiska gruppens roll är något som vi lagt mycket tid på. Hur ska vi agera som opposition? Vilka frågor ska vi driva och varför?

Jag trodde för ett år sedan att tiden i opposition skulle vara långtråkig, att jag kommer att ha för lite att göra och därmed slöa till och bli bekväm. Att liksom lita på att valet 2026 kommer vinnas på den nuvarande majoritetens inkompetens och dåliga politik. Sanningen är den att året har varit minst lika intensivt som när vi styrde. Fast en annan intensitet. Den stora skillnaden är dels att vi inte längre har tillgång till tjänstemännen på samma sätt som när man styr. Det gör att det är svårare att ta fram detaljerade förslag till styrelser och nämnder, och dels jag inte behövt vara ständigt kontaktbar. Istället för att avbryta laxfisket och ta ett samtal eller ett teamsmöte vid älven har jag kunnat koppla av på ett sätt jag inte kunnat göra sedan 2008. Men att påstå att det varit en börda att ständigt vara tillgänglig är att starkt överdriva. Jag har alltid trivts i mina uppdrag även om det inneburit att ständigt vara kontaktbar. Telefonen är fortfarande på av gammal vana och mailen kollas minst en gång om dagen även under ledighet.

Vi har ägnat mycket tid åt att utvärdera vår politik, ett arbete som fortsätter under 2024. Planen är att vara väl rustad inför nästa val med en politik som ligger väl i linje med såväl partiets värderingar som länsinvånarnas behov. Det som varit viktigt under året är att påminna oss själva att vi socialdemokrater gjorde ett förhållandevis bra regionval. Vi vände en nedåtgående kurva och ökade i såväl valresultat som mandat i regionfullmäktige. Vår politik har därmed fått godkänt av väljarna. Det är trots det viktigt att noga analysera om vi ligger rätt med vår politik. Mitt fokus är främst sjukvård eftersom det är mitt ansvarsområde, men samma arbete görs naturligtvis inom de andra politikområdena.

Jag har ägnat mycket tid under året att träffa patient och brukarorganisationer för få deras perspektiv på hur sjukvården fungerar. Hur jämlik och tillgänglig är sjukvården egentligen? Fungerar den lika över hela länet? Är bemötandet bra och respektfullt? Efter dessa träffar kan jag konstatera att det finns massvis att göra. Det som vi hävdade i valrörelsen stämmer. Trots att svensk sjukvård är bland den bästa i världen är fortfarande inte jämlik. Ålder, kön, etnicitet, social bakgrund osv spelar roll för vilken vård du får. Dessutom ges inte samma vård för samma sjukdom på länets hälsocentraler, trots att det är tänkt att vara så. 

Inriktningen i vår politik ligger såvitt jag kan se skapligt rätt. Vi gjorde rätt analys i såväl vårt länsprogram som i vårt valprogram. Det vi behöver jobba vidare med är om det finns behov att ompröva enskilda politiska ställningstaganden. Exempelvis den fria etableringsrätten för privata vårdgivare. Grunden i svensk sjukvård är ju att vård ska ges efter behov. Jag menar att det är väljarna genom sina folkvalda som ska fördela resurserna dit de behövs bäst. Det kan vi idag inte göra. Idag kan det faktiskt bli en överetablering i vissa orter med konsekvensen att mindre hälsocentraler på landsbygden måste stänga. Den fria etableringsrätten handlar mer om efterfrågan än om behov.  

SD, M, KD och Sjukvårdspartiet har startat en utredning om primärvården. De vill ha svar på varför de offentligt drivna hälsocentralerna gör ständiga underskott medan de privata kan leverera vinst till sina ägare. Det är naturligtvis en högst relevant fråga. Frågan är vad man tänker sig göra med resultatet av utredningen? Moderaterna har ju tidigare lyft frågan om att bolagisera primärvården. Är det syftet med utredningen? Att skapa ännu mer marknad? Och med det ännu mer centralisering? Vi vet ju att centralisering är grundreceptet för att effektivisera en organisation. Oavsett om det är i privat eller offentlig sektor. Självklart ska en verksamhet vara effektiv, men inte till vilket pris som helst. Jag kan tänka mig att en bolagiserad primärvård naturligtvis kommer att titta på möjligheterna att slå ihop hälsocentraler och samla resurserna dit de kan användas mest effektivt. Konsekvensen blir i så fall färre hälsocentraler på länets mindre orter och därmed minskad tillgänglighet. En bolagisering kan ju också vara ett första steg till att privatisera primärvården. Bolagisering av primärvården löser ju inte heller problemet med bristen på läkare och sjuksköterskor. Det är ju som bekant stor brist tandläkare inom Folktandvården som är ett bolag.

2023 började nog med det inställda luciafirandet i dec 2022. 

Ett tydligt exempel på hur SD styr. Regionfullmäktiges ordförande fattade beslutet utan dialog med partiernas gruppledare. Han informerade inte heller regionfullmäktige att firandet var inställt. När jag begärde ordet och frågade om orsaken vägrade ordförande att svara. Istället avvisades jag från talarstolen.

Så har det fortsatt. Regionfullmäktiges ordförande har med hjälp av formalia och byråkrati försökt undvika frågor om det inställda luciafirandet och andra för majoriteten känsliga frågor. Frågor och interpellationer har hindrats med hänvisning till arbetsordning och kommunallag. Ordförandes tolkning av densamma, eftersom vi inte heller getts möjlighet att debattera och presentera andra perspektiv än ordförandes. Och M, KD och Sjukvårdspartiet har låtit det ske.

Regionstyrelsens ordförande stängde ner regionstyrelsens websändningar och skyllde på mig. Ärendet som föranledde stängningen av websändningen handlade om handlingsplanen för återöppnande av Baldersnäs hälsocentral. Planen var försenad pga sjukdom. Trots det hävdade regionstyrelsens ordförande att man arbetade för fullt efter planen. Jag läste då upp ett mail jag fått som tydligt beskrev att planen inte var klar eftersom X är sjuk. För detta blev jag anmäld till integritetskyddsmyndigheten och jag fick massiv kritik av flera från majoriteten. Det var enligt dem omdömeslöst att i direktsändning nämna att personen i fråga var sjuk. Ärendet blev nerlagt, det var tydligen inte så allvarligt. Trots det så är websändningen nedlagd. Det lyssnande och transparenta ledarskapet är tydligen bara ord utan vare sig innehåll eller handling. Det vi ser är istället ett mer auktoritärt ledarskap.

En manifestation för folkhögskolorna i höstas ställdes in på två av tre folkhögskolor på uppmaning av ”ledningen” eftersom manifestationen kunde störa politiken. Regionstyrelsens ordförande och övriga i den politiska ledningen påstår att de inte kände till orsaken till att manifestationen ställdes in. Om så är fallet så är det synnerligen bekymmersamt om någon i förvaltningsledningen tolkat signalerna från politiken att den inte vill bli störda av dylika manifestationer. Det säger i så fall en del att en tystnadskultur är på väg att breda ut sig på ett sätt som aldrig tidigare skådats.

Många har sagt till oss att ska man tappa makten är det rätt tid att göra det nu när tiderna är dåliga. Tuffa besparingar brukar slå hårt mot de som styr. Jag håller inte med. Jag menar att det är i tuffa tider politiken är som viktigast. Det är när man tvingas att spara och prioritera det spelar roll vilka som styr. Strävan efter en jämlik och tillgänglig sjukvård gäller oavsett hur ekonomin ser ut. Det innebär också att besparingar rimligtvis borde utgå från det. Att det uppdrag man ger att ta fram förslag till besparingar ska så långt som möjligt värna de värden man står för politiskt. För vår del barn och unga, en jämlik och tillgänglig vård. Därför har jag hellre styrt med allt vad det inneburit med svåra beslut, kritik och sömnlösa nätter istället för att sitta bredvid och se på hur handlingsförlamning och oförmåga att styra fördjupar sjukvårdens kris i Gävleborg.

Vi socialdemokrater har under året kritiserat majoriteten för att vara passiva, för att inte presenterat en sammanhållen plan för att hantera underskotten. Vi har också kritiserat dem för att inte vilja tillskriva regeringen med anledning av krisen i sjukvården. När det gäller vägar och järnvägar har man däremot inga problem att hos regeringen efterfråga mer resurser. Men när det gäller sjukvård vill man inte uppvakta regeringen och kräva kompensation för den höga inflationen. 

Det är som om det inte finns en röd tråd i deras politik. 

Högre biljettpriser inom kollektivtrafiken, högre patientavgifter, dyrare sjukresor, dyrare tandvård, minskade anslag till studieförbund mm. Men ingen plan för helheten trots underskottsprognoser inom sjukvården på 650 miljoner kronor. Vi socialdemokrater krävde redan i april en helhetsplan för sjukvården, en plan som så långt som möjligt värnar det vi anser vara viktigt. En jämlik och tillgänglig sjukvård. Ingen centralisering som innebär nedläggning av hälsocentraler på mindre orter. Barnen måste också så långt som möjligt värnas. Detta avslogs till förmån för i princip ingenting. Man vill utreda varför den regiondrivna primärvården har underskott och man vill drastiskt minska beroendet av hyrpersonal. Men detta räcker inte på långa vägar, och under tiden tickar underskotten på. Att en minskning av hyrpersonalen kommer att leda till längre köer minskad tillgänglighet inom primärvården är självklart, men var smärtgränden går har man inte tagit ställning till eftersom man inte gjort några konsekvensanalyser.

Det är naturligtvis frustrerande att sitta på åskådarläktaren och se hur illa det sköts, när man själv har en ganska klar uppfattning över hur arbetet borde ledas, hur uppdraget till förvaltningen borde ha sett ut för att åtgärderna trots att de skulle vara tuffa, ändå peka i den riktning vi socialdemokrater står för. Inriktningen är viktig. De dåliga tiderna är förr eller senare över och har man redan riktningen klar för sig blir det lättare att göra rätt prioriteringar när mer resurser finns tillgängliga.

Inför 2024 fortsätter arbetet. Vi kommer att fortsätta vår granskning av SD, M, KD och Sjukvårdspartiets politik. Vi kommer att kritisera de brister vi ser i såväl politik som i ledarskap, vi kommer att fortsätta att presentera en egen politik som bygger på våra värderingar och vi kommer att fortsätta att reagera starkt när M, KD och Sjukvårdspartiet kröker rygg för SD:s vilja till ett mer auktoritärt styre. 

Gott Nytt År!

Hösttankar om jämlik sjukvård

 Läser en debattartikel undertecknad av den styrande majoriteten i hälso och sjukvårdsnämnden. De skriver att deras politik lett till många bra saker. Det är sant att köerna till vården inom vissa områden fortsätter att kortas, att avgiften för spårsäkring efter våldtäkt har tagits bort, att vårdappen Min Vård Gävleborg nu också kan användas av barn och unga, att avgiftsfri vaccin mot kikhosta för gravida har införts och en del annat.

Det är viktigt att också prata om sånt vi faktiskt är överens om, inte bara det som skiljer oss åt, även om mitt fokus en längre tid har varit att lyfta olikheterna mellan socialdemokraterna och den styrande majoriteten. Det mesta av det som debattartikeln lyfter är saker som går längre tillbaka i tiden än 2023, saker vi alltid varit överens om. Vi socialdemokrater gick till val på att göra sjukvården mer tillgänglig och mer jämlik. Vi är därför glada över att man inom vissa områden fortsätter med den politik vi bedrev när vi styrde. Det var en bra politik som vi faktiskt fick stort stöd för av väljarna i valet. Det är lätt att glömma att socialdemokraterna faktiskt ökade i regionvalet och vann ett mandat till i regionfullmäktige. Maktskiftet i Region Gävleborg berodde på att M, KD och Sjukvårdspartiet valde att ta makten tillsammans med SD.

Arbetet för en jämlik och tillgänglig sjukvård fortsätter därför trots att vi är i opposition. Vi har skrivit många motioner, vi har lyft initiativärenden i hälso och sjukvårdsnämnden och vi har fört samtal med ett gäng patientföreningar. Det har vi gjort parallellt med att att kritisera den politiska majoriteten inom områden där deras politik leder till ökad ojämlikhet och en minskad tillgänglighet till sjukvård. 

Politik bygger ju på ideologi och värderingar. Men politik utvecklas genom samtal. Samtal och internt partiarbete. Samtal som behöver föras brett, inte bara internt i partiet utan också med personer utanför partiet, med representanter för civilsamhället, med patientföreningar och andra. Det är genom dessa samtal vi får möjlighet att se om vår politik fokuserar på rätt saker inom sjukvården. Under hösten har vi träffat Astma o Allergiförbundet, Diabetesföreningen och Bröstcancerföreningen. Föreningar vars medlemmar är starkt beroende av en jämlik och tillgänglig sjukvård. Det har varit mycket intressanta samtal och de har gett oss en del att tänka på och att jobba med. Astma och allergiföreningen lyfte bla behovet av att ha certifierade astma-kolmottagningar där personalen har tid och möjlighet att jobba med astma-kolpatienter. Idag är det inte alltid så. Även om många hälsocentraler har sjuksköterskor som har specialistkompetens inom området måste de jobba med så mycket annat att de inte riktigt hinner med astma-kol i tillräcklig omfattning. Diabetesföreningen lyfte frågan om att länets diabetsvård är ojämlik. Man får olika vård beroende på vilken hälsocentral man är listad på. Bröstcancerföreningen lyfte frågor om rehabilitering, exempelvis lymfmassage, men också det faktum att inkomst och etnicitet påverkar vilka som går på mammografi.

För mig visar de samtal vi hittills haft att vi ligger ganska rätt i vår politik för en mer jämlik och tillgänglig sjukvård. Den analys vi gjort som säger att kön, sexuell läggning, etnicitet och inkomst spelar roll för vilken sjukvård du får. Trots att svensk sjukvård är bland den bästa i världen är den fortfarande inte jämlik. Det är därför viktigt för oss socialdemokrater att fortsätta våra samtal med patient och brukarföreningar i syfte att identifiera fler brister i sjukvården så att vi kan jobba för att göra sjukvården mer tillgänglig och jämlik, men också göra förändringar i vår egen politik i det fallet det skulle behövas. I föränderlig värld måste politiken också förändras. Helst ska den leda förändringarna. Värderingarna är däremot tidlösa. Vår ambition är att fortsätta våra samtal med fler patient och brukarföreningar i syfte att belysa viktiga frågor inom sjukvården. Frågor som kan leda till att hälso och sjukvården i länet kan bli mer jämlik.

Om härskarteknik och stängda sammanträden

 Härskarteknik är en vanlig företeelse inom politik. Något som de flesta politiker både nyttjar och blir utsatta för. Ibland är det tydligt, fult och direkt olämpligt, ibland mer subtilt och ibland kanske nödvändigt.

På dagens sammanträde med regionstyrelsen finns frågan om att permanent stänga websändningen från regionstyrelsens sammanträden. Den infördes när vi styrde eftersom vi ville ge länsinvånarna möjlighet att kunna följa regionstyrelsens arbete.

Ordförande Stenvard (M) beslutade i våras att stänga websändningarna eftersom jag läst upp ett mail där jag bla läste ”X är sjuk”. Jag fick stark kritik för detta och blev anmäld till Integritetsmyndigheten. Myndigheten lade ner ärendet och skälet till att stänga websändningen har således fallit. Trots det vill man nu permanenta beslutet att stänga websändningen. Ett av skälen är enligt handlingarna följande:

”Websändningen kan också anses bidra till ett mer konfliktfyllt politiskt samtal och därmed hämma den politiska beslutsprocessen”

Handlingen är undertecknad av regionstyrelsens ordförande Patrik Stenvard (M).

Stenvard anklagar med den formuleringen oppositionen för att vara allt för tuff och osaklig i sin kritik mot den styrande majoriteten. Genom att påstå att vi höjer konfliktnivån vill han skuldbelägga oss och på så sätt få oss att dra ner på kritiken. Ett i mina ögon tydligt försök till härskarteknik.

Det är visserligen helt rätt att vi ibland är ganska tuffa i vår kritik mot den moderatledda regionledningen. Vi kritiserar den förda politiken eftersom vi socialdemokrater är övertygade om att deras politik leder till centralisering av sjukvård, till ökade klyftor, till sämre regional utveckling mm. Kritiken består också av deras ledarskap. Regionstyrelsens ordförande har hittills inte inte klarat av sin uppgift. Han försöker dölja sitt bristande ledarskap genom att ibland ljuga. Ett tydligt exempel är frågan som ledde till att jag blev anmäld till integritetsskyddsmyndigheten. Frågan handlade om Baldersnäs hälsocentral. Stenvard hävdade på styrelsesammanträdet att det jobbades enligt en fastställd handlingsplan trots att det inte fanns någon sådan. Vilket han naturligtvis visste. Trots det valde han att hävda att en plan fanns. Handlingsplanen blev inte klar förrän i juni. Det var för att bemöta hans uppenbara lögn jag läste upp i mailet. I och med anmälan flyttades fokus från hans lögn till mitt misstag att läsa ”X är sjuk”.

Självklart riktar vi skarp kritik mot Stenvard när han ljuger. Självklart höjer hans lögner ”konfliktnivån i det politiska samtalet”. Vill han sänka konfliktnivån kanske han borde upphöra med dessa lögner istället för att ange konfliktnivån som skäl till att stänga websändningen.

Om Stenvard tror att detta tystar oppositionen har han fel. 

Vi kommer att fortsätta att granska den moderatledda majoriteten och vid behov kritisera såväl ledarskap som den förda politiken, stundom hårt men alltid värdigt.

Vi befinner oss i de sista dagarna i augusti och Stenvard och hans majoritet har ännu inte presenterat åtgärder värt namnet för att hantera det rekordstora underskottet. Prognoserna pekar på att underskottet kan närma sig en miljard innan året är slut, varav sjukvården ensam kan landa på minus 700 miljoner kronor. Att vänta och se  är inte tillräckligt. Att leva på de överskott den socialdemokratiskt ledda regionledningen under förra mandatperioden skrapade ihop duger inte.

Att stänga websändningen från regionstyrelsens gör varken från eller till! 

Sommaren ur ett oppositionsråds perspektiv

 Sommaren börjar gå mot sitt slut. Jag har varit ledig på ett sätt som känts lite ovanligt, nästan exklusivt. Sedan 2008 har jag som varit i tjänst, dvs ständigt tillgänglig om något skulle hända som på ett eller annat sätt kräver min närvaro. Det är en del i uppdraget som heltidspolitiker i styrande position. Inget jag klagar över, tvärtom. Det har under åren funkat bra. Modern teknik och digital uppkoppling har gjort att det mesta har kunnat skötas från distans. Behovet att vara tillgänglig är mindre i opposition, även om jag ägnat någon timme varje dag åt att uppdatera mig på vad som sker som kan påverka mig i mitt uppdrag.

Sommaren verkar ha varit som vanligt. I alla fall om man följer media. Högt patienttryck på akutmottagningarna, men i övrigt tycks det fungerat som tidigare somrar. Ett par politiska utspel från främst M i regionen som i mina ögon mest är tomma ord och floskler. De säger sig arbeta  för att fler ska komma i arbete och därigenom få semester,  samtidigt som de inte berättar om Region Gävleborgs arbete med regional utveckling drabbas av de sparbeting inom administrationen som aviserats. Om så sker riskerar ju det att öka arbetslösheten tvärtemot vad de säger sig arbeta för. Moderaterna skriver också att de jobbar hårt för en fyrfilig E4 genom länet utan att beskriva vad de egentligen gör och har gjort i frågan. Hur ser kontakterna med Trafikverket ut? När uppvaktades departement och ansvarig minister i syfte att få regeringen att lägga mer pengar än planerat på vägar i Gävleborg osv? Inget konkret, bara en massa tomma ord.

En annan nyhet under sommaren är att planerna för att minska beroendet av hyrpersonal börjar ta form. Bland annat ske det erbjudas en välkomstbonus för nyanställda sjuksköterskor och någon form av kontinuitetsersättning. Om det är rätt väg att gå är svårt att säga. Hoppas att man lyckas. Det som oroar mig är på vilket sätt det påverkar länsinvånarna. Det kommer att märkas på ett eller annat sätt. Ökar köerna till vården? Kommer vi att få se fler stängda hälsocentraler? Blir sjukvården mindre tillgänglig? Eller kommer länets kommuner att tappa medarbetare som går från kommun till regionen? Hur kan det påverka medborgarna och sjukvården om kommunerna dräneras på viktig kompetens?

Förra veckan drog ovädret Hans in över oss. Översvämning, bortspolade vägar och en bortspolad järnväg mellan Hudiksvall och Iggesund. Orange översvämningsvarning mellan Ockelbo och Gävle. Stor påverkan på kollektivtrafiken, men tydligen inte tillräckligt stort för att den moderatledda regionledningen ska informera regionstyrelse och hållbarhetsnämnd om läget inom kollektivtrafik och annat som påverkats av ovädret. Röd varning för höga flöden i Gavleån. Har det vidtagits åtgärder för att säkra Gävle sjukhus från översvämning eller eventuella konsekvenser av översväming? Jag vet inte eftersom informationen till regionstyrelse och ansvariga nämnder varit obefintlig. Svagt i mina ögon.

Politik handlar ju ofta om att prioritera. De resurser som finns tillgängliga räcker inte till för att täcka de behov som finns. Då måste man våga prioritera. Kliva fram och vara tydlig. Vilka värden är viktiga utifrån de värderingar och politik mitt parti står för. Det jag lärt mig under mina år i politiken är att det är i svåra tider politiken blir viktig. Det är när det ska sparas värderingarna spelar roll. Därför är jag orolig över M, SD, KD och Sjukvårdspartiets passivitet. Att skriva floskelfyllda debattartiklar kan vem som helst göra. Att göra politiska prioriteringar och därmed medvetet dra på sig kritik är betydligt svårare. För det krävs ledarskap. Ett ledarskap som hittills lyst med sin frånvaro.

Om det finns det säkerligen skäl att återkomma under hösten.

700 miljoner i underskott inom sjukvården för 2023. Hur hade vi gjort om vi styrt?

Hur hade vi gjort om vi styrt?

På den senaste hälso och sjukvårdsnämndens sammanträde hanterades det prognostiserade underskottet för 2023 på 700 miljoner kr. Som oppositionspolitiker kan man då göra det enkelt för sig och vara emot och rikta kritik mot majoritetens förslag. Jag tror inte att den enkla vägen är den kloka vägen. Jag ställde istället frågan till mig själv: Hur hade vi gjort om vi styrt? Hur hade vi hanterat underskottet? Med det som utgångspunkt tog vi socialdemokrater fram ett förslag som jag presenterar nedan. Om vi styrt regionen hade vi börjat jobba med en del av åtgärderna redan tidigare, kanske redan i höstas.

Socialdemokraternas förslag till hantering av det prognostiserade underskottet.

Landets regioner står inför stora utmaningar. Kompetensförsörjning är långsiktigt den stora utmaningen. Kriget i Ukraina, inflation och begynnande lågkonjunktur har skapat stora hål i kommuners och regioners plånböcker. Det normala i en sådan situation är att regeringen går in och stöttar kommuner och regioner för att undvika panikartade och onödiga besparingar som drabbar de som behöver sjukvården mest. Tyvärr väljer högerregeringen att strunta i välfärden för att istället prioritera skattesänkningar till de med de högsta inkomsterna.

Istället står vi nu med prognostiserade underskott på minst 700 miljoner för 2023 och tvingas planera och genomföra stora besparingar. Det är mycket viktigt att noga analysera orsaken till underskotten. Beror de på konjunkturen eller beror de på strukturella orsaker. Om regeringen även kommande år prioriterar ner kommuner och regioner krävs mer omfattande åtgärder som slår hårt mot välfärden. Sjukvården kommer då att bli mer ojämlik och tillgängligheten minskar.

Vi socialdemokrater kräver att orsaken till underskotten noga analyseras innan beslut om åtgärder fattas. Panikartade åtgärder liknande nedläggning av folkhögskolefilialen i Söderhamn eller borttagande av familjerabatten inom kollektivtrafiken får inte ske inom sjukvården. Bedömningen är att den resultatutjämningsreserv som den tidigare majoriteten jobbat ihop räcker 2023 och 2024. Därför finns tid att analysera orsaken till underskottet.

Ta initiativ till ett upprop för sjukvården

Av handlingarna till ärendet framgår tydligt att orsaken till underskotten beror på kostnadsökningar, inflation och andra orsaker Region Gävleborg inte själva rår över. Något vi delar med samtliga landets regioner. Då är det viktigt att staten tar sitt ansvar för att i svåra tider stötta sjukvården. När nu staten väljer att prioritera annat menar vi socialdemokrater att Region Gävleborg tar initiativ till ett nationellt upprop för sjukvården genom att samla landets regioner och uppvakta regeringen på liknande sätt som regionen gjort när det gäller statusen på vägnätet.

Ta tillbaka kontrollen över inhyrningarna

Innan pandemin inleddes ett arbete med att minska beroendet av inhyrd personal. Ett arbete som på ett framgångsrikt sätt minskade beroendet av inhyrd personal och därmed också minskade kostnaderna. När pandemin drabbade världen tvingades Region Gävleborg att sätta arbetet på paus. När pandemin avklingade flyttades fokus till att korta de köer i vården som pandemin orsakade och behovet av inhyrd personal ökade. Region Gävleborg är den region som under 2022 var bäst i landet på att korta köerna till vården och tiden är nu mogen att återuppta arbetet med att minska beroendet av hyrpersonal. Ett första mål kan vara att minska beroendet till den nivå som rådde 2019, innan pandemin.

Analysera orsakerna till underskotten

Även om det i handlingarna framgår att underskotten främst beror på orsaker som står utanför Region Gävleborgs kontroll är det viktigt att noga analysera orsakerna till underskotten. Handlar det om en tillfällig konjunktursvacka eller kommer intäkterna i ett längre perspektiv inte kunna bära de kostnader sjukvården har framåt? Svaret på den frågan avgör vilka åtgärder som behöver vidtas. Tillfälliga åtgärder eller stora strukturella åtgärder som påverkar sjukvårdens organisation och innehåll.

Utred primärvårdens organisation med den egna kompetensen

Att utreda varför primärvården i Gävleborg är förhållandevis dyr i jämförelse med andra regioner är klokt. Man behöver noggrant analysera orsaken och våga vända på stenar såsom vårdvalet och den fria etableringsrätten. Det finns nämligen indikationer på att den fria etableringsrätten skapar en ojämlikhet när det gäller tillgängligheten till primärvård i hela länet. En koncentration av hälsocentraler till centralorter på bekostnad av länets landsbygder. Vi socialdemokrater menar att det är fel att låta externa konsulter som inte är insatta i länets struktur och vilka behov av primärvård som finns i länets tio kommuner. Därför menar vi att en sådan utredning ska göras av de som kan länets bäst, dvs Region Gävleborgs kompetenta utredare. Jämlikhetsutredningen är ett tydligt exempel på att kompetensen att genomföra stora och avancerade utredningar finns inom Region Gävleborgs egen organisation.

Hemställ till regionfullmäktige om tillåtelse att gå med underskott 2023

Att hämta hem minst 700 miljoner på mindre än åtta månader är naturligtvis omöjligt. Därför måste hälso och sjukvårdsnämnden till regionstyrelsen nogsamt redovisa sin plan för att hantera det prognostiserade underskottet och hemställa till regionfullmäktige att få tillåtelse att under 2023 göra underskott på uppemot 700 miljoner kronor. Hälso och sjukvårdsnämnden måste samtidigt skicka en tydlig signal till både regionstyrelsen och till regionfullmäktige att sannolikheten att klara en budget i balans även 2024 är låg. Regionstyrelsen och regionfullmäktige måste inse att utan ökat stöd från regeringen kommer det att bli omöjligt för hälso och sjukvårdsnämnden att leverera ekonomiska överskott de kommande åren.

Av ovan angivna skäl yrkar socialdemokraterna på följande: 

1. Att Region Gävleborg tillsammans med Sjukvårdsregion Mellansverige snarast initierar en uppvaktning av regeringen i syfte att extra nationella tilläggsanslag anslås under innevarande år för att bidra till regionernas hantering av sjukvårdens ekonomiska underskott.

2. Att hälso- och sjukvårdsdirektören uppdras att undersöka om underskotten inom Region Gävleborg relaterade till sjukvården, är av konjunkturell natur eller om underskotten är att hänföra till andra underliggande orsaker samt återrapportera till nämnden under hösten 2023.

3. Att hälso- och sjukvårdsdirektören uppdras att utarbeta förslag till åtgärder som kräver politiska beslut (dvs åtgärder som negativt påverkar tillgänglighet och verksamheterna i övrigt) i nämnden om underskotten är av annan natur än konjunkturella samt återrapportera till nämnden under hösten 2023.

4. Att hälso- och sjukvårdsdirektören uppdras att löpande genomföra och återrapportera effektiviseringar i verksamheterna samt att sådana effektiviseringar ej får genomföras utan konsekvensanalyser avseende tillgänglighet och jämlikhet.

5. Att förslag om utredning av primärvården genomförs av Region Gävleborg ej av extern konsult.

6. Att utredning av primärvården ej får föreslå centralisering och nedläggning av mindre hälsocentraler på landsbygd.

7. Att nivån för minskade kostnader för inhyrd personal som ett första steg ligger i linje med nivån 2019.

8. Att nämnden budgeterar för underskott 2023 och 2024 för det fall extra nationella tilläggsanslag ej anslås

9. Att hälso- och sjukvårdsnämnden till regionstyrelsen och regionfullmäktige redovisar sin plan för att hantera underskottet för 2023 och hemställer om att för 2023 få göra en budgetavvikelse med 700 miljoner kronor.

Nu är det så bestämt! Därför behövs inget beslutsunderlag.

 Idag har vi haft sammanträde med regionsstyrelsen. En omtumlande dag som jag inte riktigt vet hur jag ska sammanfatta eftersom det är ett av de märkligaste möten jag varit på. För en utomstående har det mest troligt uppfattats som rena sandlådan. Hos mig är oroskänslan stor. Anledningen är inte den politik den moderatledda regionledningen driver, utan sättet de gör det på. Jag ser tendenser som pekar åt en mer auktoritär riktning där man försvårar för oppositionen att granska majoritetens politik.

Vi hade två ärenden idag, egentligen ganska enkla ärenden. De handlade om Region Gävleborg ska fortsätta att vara medlemmar i Intresseföreningen Bergslaget och Sveriges ekokommuner. I mina ögon högst relevanta frågor att diskutera och ta ställning till i samband med en ny mandatperiod. Ligger det arbete dessa organisationer gör i linje med Region Gävleborgs mål? Kan man använda resurserna bättre genom att lämna organisationerna osv. Ett väl genomarbetat beslutsunderlag kan ge bra diskussioner och förhoppningsvis en bred enighet i frågan om fortsatt medlemskap. 

Det enda underlag är en kort beskrivning att regionstyrelsen har för avsikt att gå ur organisationerna: ”Region Gävleborg avser att gå ur föreningen och det krävs ett beslut av regionstyrelsen” Ingen motivering, ingen beskrivning  på vilket sätt regionen istället ska jobba med dessa frågor. Ingenting! När vi begär återremiss och vill ha ett beslutsunderlag möts vi av kalla handen och med attityden: Vi har redan bestämt oss, därför behövs inget beslutsunderlag.

Den attityden strider mot själva principen för ett demokratiskt beslutsfattande och för tankarna till hur det går till i mer auktoritära styrelseskick. När vi påpekar det blir vi anklagade för att ha en låg nivå, att våra argument är ovärdiga. Stämningen i rummet sjunker och påverkar naturligtvis resten av sammanträdet.

Jag konstaterar att vi har helt olika syn på hur ett möte ska genomföras, hur man ger oppositionen möjlighet att kritiskt granska majoritetens ställningstaganden. De gör det svårare för oss. Varför vet jag naturligtvis inte, det kan jag bara spekulera om. Är de otrygga och ovana att leda sammanträden? Är de rädda för att vår kritik har relevans och därför vill minimera våra möjligheter att granska dem? Eller vill de ha ett annat slags styre, ett styre där man inte behöver motivera sin politik och sina ställningstaganden för oppositionen?

Jag hoppas att de bara är osäkra och att de snabbt lär sig hantverket. I morgon har vi sammanträde med Hälso och sjukvårdsnämnden och därifrån har jag betydligt bättre erfarenheter. Trots att vi har svåra frågor att hantera har vi hittills kunnat hålla en bra nivå på diskussioner och debatter. En av anledningarna är att nämndens ordförande är betydligt mer öppen och lyhörd, samt att vi har de handlingar vi behöver för att kunna ta ställning i de frågor nämnden hanterar. 

Ett tips i all välmening är att regionstyrelsens ordförande kanske kan besöka hälso och sjukvårdsnämnden i syfte att få kunskap och inspiration i hur man som ordf förbereder och leder ett sammanträde. 

Är majoritetens politik hemlig? Tankar och funderingar på hur politik kan kommuniceras.

 Inom politiken finns egentligen inget rätt eller fel. Det beror mer på vilka värderingar och perspektiv man har.

Jag har under en längre tid kritiserat främst moderaterna för att inte ha någon sammanhållen politik för Region Gävleborg. Det gjorde jag redan förra mandatperioden när vi styrde och de var i opposition. Och det har i mina ögon inte blivit bättre efter det att M nu tillsammans md SD, KD och SVG styr regionen. De har presenterat en gemensam budget för 2023 som innehåller en del politik. Men det är enbart fragment. Jag saknar en sammanhållen politik för hela mandatperioden, en gemensam politisk överenskommelse som såväl jag, övriga partier, media och länets medborgare kan granska och förhålla sig till.

Härom dagen hade vi möte med länets funktionsrättsråd. Där presenterade det nya styret sig för länets funktionsrättsorganisationer. Regionstyrelsens ordförande Stenvard (M) berättade att de tänkte jobba annorlunda jämfört med tidigare regionledningar. Det finns en politiskt överenskommelse mellan SD, M, KD och SVG, men den tänker de hålla hemlig, de tänker åtminstone inte redovisa den offentligt. Istället tänker de använda budgeten för att kommunicera sin politik. 

Vi gjorde tvärtom när vi styrde. Våra respektive partier förhandlade fram en överenskommelse. Och utifrån den togs en politisk inriktning för hela mandatperioden fram som beslutades i regionfullmäktige. Den låg sedan till grund för budgetar och andra politiska beslut under hela mandatperioden. Öppet transparent och tydligt för alla som är intresserade. Tydligt för regiondirektören och övriga inom ledningen vad som gäller under mandatperioden. Öppet även för granskning och kritik från våra politiska motståndare.

Det finns som sagt var inget som är mer rätt än något annat, men jag kan ändå tycka att det är ett märkligt förhållningssätt att hålla sin politik hemlig för att istället portionera ut den i mindre delar genom budgeten. Jag tror att det leder till osäkerhet och spekulationer. Det kan ju visserligen vara en fördel om man inte vill bli granskad att portionera ut sin politik utan att ha en en helhet att värdera den mot.

Vi socialdemokrater kommer naturligtvis att granska, ifrågasätta och värdera majoritetens politik mot vår egen politik, även om det kan vara lite knepigare att göra så om det inte finns en sammanhållen politik att förhålla sig till.